Varför skola? För att barn inte ska jobba! Var det korta svar jag kom upp med efter en liten tid av tankar.
För att barn inte ska jobba. Får mig osökt att tänka på arbete och hur synen på arbete har utvecklats. Förr var arbete det som skulle göras på gården sedan kom det att bli det som utfördes på fabriken. Då kvinnan fick plats i produktionen hade inte längre barnen någon som såg efter dem. Istället för att ha en massa ungar som sprang runt på gator och torg önskades en inrättning för dessa då föräldrarna arbetade. Skolan var född och detta ur den industriella revolutionens ekonomiska intressen.
I alla meningar av livet är ett socialt nätverk en förutsättning oavsett om du vill tjäna pengar eller uppnå själslig fullkomlighet. Värdet du tillskriver det som får dig att må gott är individuellt men att alla mer eller mindre är beroende av relationer någon gång under livet är för mig otvivelaktigt. För att kunna skapa goda relationer behöver vi utvecklas och lära med andra individer. Därför tror jag det är viktigt att barn träffar andra barn så att de tidigt i livet får känna den friktion som så ofta uppstår i mötet med andra. I möten med andra människor lär vi oss att skapa relationer och genom relationer lär vi oss att internalisera de kulturella verktyg vi använder för att tolka och återge den verklighet som vi uppfattar. För att få en ökad förutsättning att förstå vår omgivning tror jag på att lära om tingens och fenomenens outgrundliga natur. Skolämnen är en nog så gedigen start för detta lärande och blir ett viktigt redskap för att binda kontakter och relationer i framtiden. Som om det sker i grupp ökar färdigheten i att använda de så viktiga kulturella verktygen. Genom att lära i grupp tränas vi inte bara i färdigheten att skapa relationer utan även i förmågan att förstå på vad sätt en annan individ lär sig på, vilket ökar förståelsen för ens medmänniskor, som i sin tur gör att relationerna blir starkare. För att alla ska få denna chans till lärande blir därför skola väldigt viktigt ur ett likvärdighetsperspektiv.
I vissa definitioner av skolans uppdrag i den så ambivalenta skollagen har vi en filosofiskt sofistikerad god grund att bygga på. Tillexempel: I skollagens (2010:800) 1 kap, 4§ står att läsa:
Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaperoch värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust attlära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och degrundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd ochstimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader ibarnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidigapersonliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer ochmedborgare.
Dock står det även att läsa, i samma skollag (2010:800; 5 kap, 11§):
Efter en utredning enligt 9 § första stycket får rektorn besluta att tilldela eleven en skriftlig varning.En sådan varning ska innehålla information om vilka åtgärder som kan komma att vidtas om eleveninte ändrar sitt beteende.
Jag ser en direkt motsättning mellan de två paragraferna. Varför är skollagen så ambivalent? Kanske beror det på ett politiskt inflytande från flera olika strömningar och/eller ett maktkrig om vem som kan påverka mest under en mandatperiod, för att just deras vision om skola och samhälle ska implementeras. Det finns otaliga teorier om detta problem men ett faktum är att skolan är en av de arenor i samhället där en har bästa chans att få igenom den samhällsförändring en önskar.
Att välja någon av de olika politiska strömningarnas vision för att skapa ett samhälle som kommer ”klara” sig i den globala världen är inte nödvändigt – då om alla medborgare får ta sin egen väg kommer alla dessa visioners efterfrågan vara representerade. Där av stor vikt vid att skolan erbjuder en bred utbildningsgång där alla elever får ”känna på” allt, för att sedan kunna välja det som får dem att finna mening. Stor vikt måste också läggas på att sluta stöpa barnen i en form som efterfrågar det beteende och uppförande som är mest bekvämt för oss vuxna. Apropå att finna mening, kom jag osökt att tänka på Marx idéer om arbetet. Marx ställde krav på ett genuint självförverkligande arbete. Arbetet måste vara skapande, varierat, socialt och underställt den enskilda människans vilja. Det viktigaste för Marx var emellertid att arbetet inte skulle vara rent instrumentellt, det vill säga att det uteslutande skulle handla om att skaffa en grund för tillvaron, men att det också skulle upplevas som ett mål i sig själv. Idealet var ett arbete som inte var förfrämligande, så att man slapp fly bort från arbetet och in i fritiden i jakten på mening.
Om alla får möjlighet att ta sin egen väg kommer det att finnas representanter för alla de politiska visionernas önskan om egenskaper och verksamheter. Vilket skulle leda till ett heterogent, färgstarkt, jämlikt och blomstrande samhälle präglat av mångfald som alla skulle må bra av. Alla tjänar på ett jämlikt samhälle (Wilkinson & Pickett, 2010)!
Varför skola?
För att alla ska få samma förutsättning att kunna ta del av medborgarskapets fullständiga rättigheter måste alla få samma förutsättning att utveckla de sociala kompetenser som ett fullvärdigt medborgarskap i detta globala informationssamhälle kräver.
av Tobias Hellström @karltobiash
