När vi drog igång #skolvåren för över ett halvår sedan funderade vi på om det verkligen var skolan vi ville diskutera. Vi kom också fram till att det vi egentligen ville diskutera var det sätt vi organiserar lärande på i vårt samhälle idag. Är vår organisation för lärande den bästa organisationen? Och i brist på bättre begrepp valde vi att använda oss av begreppet skola; #skolvåren och #VarförSkola.
Så; Varför skola?
När jag läser den frågan börjar mitt huvud snurra. Jag tycker att det sätt vi organiserar lärande på idag, för våra unga, rimmar så otroligt illa med det samhälle jag vill ha. Jag tycker också att skola, och systemet för den, rimmar förskräckande illa med de slogans som politiker tryckt och trycker ur sig. När jag hör ”En skola för alla”, ”Alla ska med” och ”Alla har rätt att gå ur skolan med fullständiga betyg” och i nästa andetag blir matad med politiska direktiv som inte alls syftar till dessa tankar blir jag uppgiven – vad är det vi sysslar med egentligen? Det är illa när politiker duperar med hycklande retorik och kommer undan med det! Och det som kanske gör mig mest mörkrädd är att den skola vi har idag rimmar illa med de grundläggande mänskliga rättigheterna. ”Allas rätt till utbildning”, ”Varje individs okränkbarhet” för att nämna några. Därför blir jag glad när jag läser frågan ”Varför skola?”, för det innebär att dessa undertryckta strömmar, bortom den stormande hycklande retorikens hav, är på väg upp till ytan.
Innan skolan som institution blev platsen för lärande tog familjen, stammen, släkten, byn, hand om barnens lärandet. Barn följde sina föräldrar i vardagen och lärde sig dess hantverk. Så i en överskådlig bild, då vår nutid blir vår historia, kommer barn läsa om vår skolning ungefär som vi idag läser om skillnader mellan jägare- och bondesamhället. När vi blev bofasta flyttade vi innanför fyra väggar. När samhället började handla om förvärvsarbete flyttade vi lärandet till särskilda byggnader.
Ett svar på frågan ”Varför skola?” blir således ”barnförvaring” för de som har uppsåt att provocera och ”för att ge vuxen vägledning när föräldrarna behöver arbeta” för den som är intresserad av att nyansera bilden.
Ser vi så igen på lärande historiskt så har det alltid handlat om att lära sig saker som gör att vi kan klara oss i det samhälle vi lever i. Basala kunskaper som att lära sig skaffa mat, lära sig att hantera faror, att kunna förhålla sig till andra människor och så vidare. Flyttar vi oss lite närmare vår egen historia – 1945 och efterkrigstidens skola – så lades det stor vikt på att utbilda ”demokratiska medborgare”.
Tittar vi närmare på detta så ser vi snabbt att organisationen kring lärande i mångt och mycket handlar om vad vi ska/bör lära oss. Så förutom det jag skriver ovan, att skolans syfte är att hitta en plats där barn kan lära, när föräldrarna inte längre är tillgängliga för uppgiften skådas ett ytterligare syfte; att forma våra unga till anpassade samhällsmedborgare. Och skolan kan ha olika syften sett ur olika perspektiv, precis som att samhället har olika behov. Det känns naturligt. Frågan är bara vilket syfte som ligger till grunden? Vilket syfte står över de andra när beslut om organisation ska tas? Det kan, eller borde, väl ändå inte vara ‘barnförvaring’?!
Ser det likadant ut idag? Vill vi ha en skola av samma anledningar idag som igår?
Enligt min åsikt är dessa system för lärande förlegade. System för lärande som i första hand tar ansats i vad skolan ska förmedla, att alla ska lära samma sak och att det ska ske på samma plats. I dagens skola utgår vi från våra ‘vad’ för att definiera vårt ‘varför’. Och det var kanske helt logiskt i en tid då det fanns en relativt avgränsad och begränsad kunskap att förmedla till barnen. En tid då variationerna av framtidsutsikter gick att fånga inom fyra väggar och i en tid då utvecklingstempot inte förmedlat insikten om att det finns oanade möjligheter bortom det idag redan kända. Om vi idag skall utgå från ‘vad’ är frågan ‘om alla måste kunna allt‘ mer relevant än frågan om ‘vad som ska läras ut i en skola‘.
Detta system var kanske logiskt när kalvinismens syn på livet mer präglade vårt samhälle, när barn mest värderades som potentiella vuxna, när olikheter behandlades som konstigheter och institutionaliserades. Då skulle samhället forma barnen, inte tvärt om.
Det var inte ett mörkt och hemskt samhälle, men det var ett hårdare samhälle och ett samhälle mindre utvecklat i dess mänskliga värderingar än idag – hoppas jag.
Jag tror att vi kan bättre!
I dagens samhälle utgår vi från våra ‘vad’ för att definiera våra ‘varför’. All skolutveckling som sker, sker inom ramen för de traditioner vi har byggt skolan runt ursprungligen. Det lappas och lagas – ett numera ganska slitet uttryck men icke desto mindre sant! Politikers förslag utgår från att rädda det befintliga systemet, och jag blir sittandes med en fråga som ekar i mitt huvud; ”Är systemet värt att räddas?”.
I det samhälle vi lever i idag vet vi så mycket mer än vi visste i gårdagens samhälle. Vi vet att olikheter ska bejakas inte beivras. Vi vet att utveckling sker genom utmaning. Och att vi lever här och nu idag, inte för imorgon. Vi vet att barnen utvecklar samhället om vi släpper fokus på att utveckla barnen efter samhället.
Vi vet också att det krävs visioner för att lyckas. Vi behöver mål och mening på vår färd. Mitt mål och min mening finner jag i mitt svar på frågan ”Varför skola?” eftersom jag tror att kunskap och lärande är det som gör människan unik och det som gör att vi kan utvecklas. Och jag tror att utveckling samt förståelsen för vår omvärld är drivkraften, målet och meningen med vår färd.
Jag tror så att skolan, eller den lärande organisation vi väljer att använda oavsett namn, ska bidra till den här utvecklingen. Och min vision för samhället är ett samhälle där människor är fria individer som lyckas leva sina liv som individer i ett kollektivt samspel där alla tar hand om varandra. Jag tror att vi, med hjälp av utveckling, kan få ett samhälle där alla bidrar till det goda och där det goda är att uppnå jämlikhet och jämställdhet på alla plan. Då pratar jag inte om någon saftglasrättvisa. Jag pratar om en jämlikhet och jämställdhet där allas olikhet ses som god annorlundahet. Det är en plats där alla får chans att skapa sin egen identitet, där identiteter inte rutas in av systemet. Ett samhälle där strävsamhet ej är måttet på ett väl levt liv. Ett samhälle som inte bara talar om de mänskliga rättigheterna utan även praktiserar dem.
Och för att ‘skolan’ skall vara ett verktyg i denna process är mitt svar på frågan #VarförSkola i enlighet med Lars Pålsson Sylls slutsats, citerat ur hans artikel ”Skolan som god annorlundahet”:
”Skolan ska fostra kunskapande medborgare. … Skolan ska möta eleverna utifrån vad de kan bli och inte utifrån vad de är. Skolan ska förse elever med kompass i framtidslandskapet så att de kan lära sig manövrera i osäkra farvatten. För att kunna uppfylla hoppets princip måste skolan få vara en ö av god annorlundahet …”
Ta del av hela Pålsson Sylls briljanta artikeln här.
Gå in och läs om hur jag vill utveckla skolan i #skolvårens idelåda Wide. Där kan vi tillsammans utveckla tankar och idéer för ett bättre och mer hållbart lärande samhälle, som utgår ifrån våra visioner.
Följ mig på Twitter @frokenann
Besök min hemsida www.frökenann.com
