”Politiker ser allt mer till plånböcker och allt mindre till visioner.”
Det skriver Mats Hansson, idéhistoriker, under aktuella frågor i Sydsvenskan idag. Hansson tar upp företagen som exempel och skriver att företag som vill få maximal vinst vänder sig till människor som vill engagera sig i samhällsfrågor. Han tar som exempel Pressbyråns kampanj under Pride-veckan och berättar hur de döpte om sina butiker till ex. ”Bögbyrån” och ”Flatbyrån” för att, på ett humoristiskt sätt, ta ett socialt ansvar. Den här tanken kan överföras till många samhällssteg idag – för först och främst styrs världen ur ett ekonomiskt perspektiv. Kosta vad det kosta vill – i annan valuta än pengar. Och här har vi alla ett socialt ansvar, skriver Hansson:
”Det är vi som bygger världen, inte politikerna som leder oss.”
”Bort från tanken på människan reducerad till ett enda kön och bort från homo economicus, till en syn där människor har regnbågsflaggan i hjärtat och inte alla skillnader plattas ut, där den enskilde har många val och möjligheter att uttrycka sig.”
Även i skolan är det först och främst ekonomin som styr. Eller kanske ekonomin som sätter de yttre ramarna. Och när politikerna talar är retoriken genomgående ”mer pengar hit” eller ”mer pengar dit”. När kommunerna bubblar är det budget i balans som kommer till ytan. Frågan är om vi kan nå ett hållbart lärande samhälle om vi startar i ekonomiska ramar? Är det politiker som talar om de ekonomiska värdena vi vill rösta på, eller politiker med visioner som utgår från de mänskliga värdena? Vi är alla ansvariga för det samhälle, den skola, vi har och skapar. Och det är dags att vi sätter agendan.
”Vi måste hela tiden fråga oss: Vad är det vi köper, vad är det för värld vi vill ha? Vill vi ha företag som utnyttjar människor i tredje världen? Vill vi ha företag som stöttar HBTQ-personer?
”Nätet erbjuder idag en direkt och global demokrati. Alla får komma till tals, utan att de åsikter som förs fram filtreras genom politiker som behandlar människor som plånböcker.”
”Att vi bara röstar vart fjärde år är en myt som politiker tjänar på att sälja in. Själv är jag trött på att bara ”ge” min röst i valurnan. Jag vill göra min röst hörd i varje val jag gör.”
Läs hela artikeln här.
