Att gömma sig bakom det gamla – ironi om dagens ”skolkris” tenderar att få oss att ängsligt titta i backspegeln.
Utgångspunkten för denna text är en skämtteckning som säkert många av er redan sett. Den illustrerar hur perspektivet i skolan ändrats, hur föräldrarna 1969 kräver en förklaring till skolbetyget av sitt barn och hur de i nutid istället utkräver ansvar av läraren: ”Explain these bad grades” står det att läsa i pratbubblan ur föräldrarnas mun.
Det kan diskuteras vad den polariserade bilden fyller för funktion. Vilket tillstånd i skolan beskriver den?
En reflektion skulle kunna vara att den beskriver en avmattning av lärarens auktoritet, att eleven själv och dess vårdnadshavare idag har tillräcklig insikt i skolans författningar för att ställa krav på undervisningens innehåll, kvalitet, elevens rätt till särskilt stöd, trygghet och studiero med mera.
Detta är i grunden positivt. Vårdnadshavare är en viktig spelpartner för skolan när det handlar om elevernas lärande och deras upplevelse av sin tid i skolan. Forskningen ställer sig bakom detta resonemang då den visar på positiva effekter när det tex. handlar om vårdnadshavares deltagande i upprättande av åtgärdsprogram.
Statsmakterna har sen mitten av nittiotalet lyft fram demokratiuppdraget jämte det traditionella kunskapsuppdraget i mängder av stödmaterial och styrdokument. Utan att värdera eller överdriva alltför mycket – så kan man säga att den nuvarande regeringens politik har haft en viss slagsida mot kunskapsuppdraget. Det finns givetvis ingen motsättning mellan uppdragen, de kompletterar och är beroende av varandra för processen kring elevers lärande.
Det finns dock skäl för att känna oro när det gäller signaler från regeringen kring förändringar i regelverket kring lärares dokumentation. Att lärares arbetsförhållanden idag är pressade är i högsta grad en verklig upplevelse, det råder inget tvivel om den saken – men att lösningen är att skära ner i den elevnära dokumentationen är en starkt förenklad och linjär åtgärd som riskerar att ytterligare försämra måluppfyllelsen i dagens skola.
Det finns en mängd förbättringsinsatser som skulle underlätta en idag många gånger orimlig situation för både lärare och rektorer:
-
Skapa tydligare och starkare ledningsorganisationer som i större utsträckning är kopplade till mer verklighetsförankrade resursfördelningsmodeller.
-
Skapa ett mer strukturerat och tydligt elevhälsoarbete där elevers lärande och förutsättningar för lärarens arbete är i fokus.
-
Använd moderna verksamhetssystem som har sin förankring i den senaste tekniken som stöd för lärare och vårdnadshavare i dessa processer.
Det bär oss emot att skriva detta – men i många fall har bilverkstan bättre koll på din bil än vad skolan har på ditt barns utveckling mot målen. Blir det bättre med aviserade förändringar?
Men det kanske är ett ideologiskt beslut, att vår regering i sin kunskapslinje väljer att försvaga processer i skolan som stöder inflytande och påverkan från elever och föräldrar? Vi tycker det är fel väg att gå – det finns andra sätt att höja lärares status och profession än att underminera viktiga och relevanta insatser kring elevers kunskapsutveckling.
En annan reflektion vi gör när det kommer till skämtteckningen är att den bjuder in till att bli ängsligt nostalgisk, istället för reflekterande. Ett inte helt otänkbart scenario är att många, både i och utanför skolan, ser bilden av dagens skola som negativ, och sneglar därför gärna tillbaka mot 1969. Tiden då man hade ”respekt” för yrket och lät lärare vara. Självklart är det frestande att tänka så. Speciellt om man blivit utskälld av elever eller föräldrar, utan grund. Idag låter man inte lärare vara. Alla har en åsikt om skolan och lärarna i den idag. Men vi vill påminna om att det inte handlar om något samhälleligt moraliskt förfall. Samhället har på många sätt blivit bättre, precis som skolan. Vi vill också påminna om att skolan 1969 inte var i närheten så medveten som dagens. Det är ju självklart tänker du säkert nu, och det är det. Men snegla då inte på 1969. Se båda bilder som oönskade. Se istället 2019 framför dig och fundera på hur du kan bidra till att det blir bra för dig, elev och vårdnadshavare. Se framför dig hur bra lärandet för våra elever blir om vårdnadshavare och lärare för samtal med eleven om lärande, på samma språk.
Dröm inte om tiden när barn satt tyst i bänkarna, dröm inte om kvarsittning, dröm inte om dumstruten, dröm inte om skuldbelagda elever, dröm inte om att få vara ifred, dröm inte om det maktförhållandet. För det är det du sneglar mot när du tillåter dig att ironisera över hur skolan ”har blivit”.
Risken är dock stor för att lärarkåren kommer att falla på eget grepp. Att man inte tar tillvara på de stora förutsättningar som idag finns för att läraryrket ska återupprätta ett skamfilat rykte och få högre status. Att man avprofessionaliserar yrkesrollen och återigen stänger in sig i klassrummet och centrerar yrkesrollen kring den enskilda individen och dennes tolkning av uppdraget. Rakt tillbaka till 1969….eller vänta, det kanske är dit man vill?
Publicerades först på Oscar Sembs egna blogg.
