Varför skola? En fråga bestående av två ord måste ju vara enkel att besvara. Att det dessutom berör något som i princip alla har en erfarenhet av och därför vet mycket om borde alltså vara den enklaste av frågor. Så, vad är då svaret på frågan varför skola? Jo, för att annars skulle vi inte lära oss något!
Fast det stämmer ju inte. Vi lär oss massor utan skola. Gå, prata, reglerna i fotboll, hur man cyklar, att borsta tänderna och hur man knyter skorna. Det finns även de som lär sig både läsa och räkna utan skolan. Och även om det också finns skolor för att lära sig simma, spela instrument och dansa finns det många som erövrat kunskaper om och kunnande i dessa. Vi lär oss alltså massor utanför skolan och det finns forskare som visar att barn kan lära sig minst lika bra på egen hand, utan skola, och snabbare än dem i skolan. Så varför skola? Jo, för att annars skulle vi inte lära oss rätt saker!
Fast innan det blir en sanning måste vi enas om vad som är ”rätt saker”. Vad som är rätt och fel är som regel starkt bundet till en kontext, ett sammanhang. Det kan vara en tidsålder, en ideologi eller en religion. Dessutom är det ju så att sanningar föråldras. Det som är rätt bygger ofta på det som är sant och när det som är sant förändras ändras även det som är rätt. Alltså är det inte fullt så enkelt. Dessutom finns det som regel någon som ”bestämmer” vad som är rätt (utifrån rådande sanningar) vilket kan komma i uttryck i kursplaner, läromedel och koncept. I lite längre perspektiv kan vi alla se att vi lärt oss mycket i skolan som idag inte är rätt. Skolan är alltså ingen garant för att det rätt saker som lärs ut. Så varför skolan? Jo, för annars skulle vi inte lära oss saker i rätt ordning!
Detta argument har samma svagheter som det gällande vad som är rätt. Någon eller några har alltså bestämt i vilken ordning ett ämne eller företeelse skall läras in. Naturligtvis finns det en idé bakom varje ordning, men det är samtidigt en konstruerad ordning. Oavsett hur förälskade vi i västvärlden är i det linjära så tycks världen omkring oss ständigt göra motstånd i att inordna sig i trånga ”om a så b”-boxar. Det är snarare en ständig förvirring ifall det var hönan eller ägget som kom först. Det är också intressant att elever själva vill ha en helt annan ordning än ämnets inre logiska ordning för att det skall vara intressant. Och man måste ju fundera på varför autentiska uppgifter är så motiverande, de erbjuder ju knappast en på förhand inre logisk ordning utan tio olika grupper kan ta sig an en och samma uppgift på tio olika sätt och komma fram till tio olika svar och ändå ha berört ungefär samma delar under processen. Så varför skolan? Jo, för annars skulle inte samhället vara effektivt!
Och här tror jag att vi närmar oss något väsentligt. Skolan är inte av naturen given. Skolan som samhällsinstitution är en förhållandevis kort historia. Liksom fenomen som tryckpressar och flygplatser. Det finns än idag kulturer där skola inte existerar. Det innebär inte att människorna i dessa kulturer är dumma eller ständigt på väg mot undergång (vilket många tyvärr kanske är, men då snarare som konsekvens av det tryck vårt civiliserade samhälle utövar genom att bland annat tycka att de borde bli som vi – och exempelvis ha skola, böcker och flygplatser på sina områden).
Om det nu inte är en naturlag att skola finns, lika lite som det är naturlag att det finns järnvägsnät, hamburgerrestauranger eller bensinstationer, så finns det inte heller någon på förhand given sanning om hur nu skolan skall se ut när en sådan ändå finns. Fram till 2007 trodde de flesta av oss att vi visste hur en bilverkstad ser ut, eftersom det var då Upplands motor öppnade sin anläggning i Akalla som erbjuder sina kunder träning i eget gym, massage eller mat medan de väntar på att bilen blir servad. Det är fortfarande en verkstad där bilar fixas till men det är samtidigt något mer, själva konceptet verkstad utmanas och utvidgas och blir attraktivt på ett sätt det inte varit tidigare. Det går alltså att förändra det som är som det alltid har varit. På tal om bilar, de stora köpcenter, ofta placerade en liten bit utanför stadskärnorna ser vi som en självklarhet. Trots det är företeelsen förhållandevis ung då den på allvar etablerades under 50-talet i samband med att det blev allt vanligare att äga en bil. Ett ökat bilägande la grunden för helt ny infrastruktur för shopping. Allt förändras, det handlar bara om tillräckligt stora perspektiv för att det skall bli synligt – perspektiv i relation till tid. Det finns få, om alls några, företeelser som inte uppvisar någon form av förändring om man jämför mellan två tidpunkter om man anlägger tillräckligt stort avstånd dessa emellan.
Det finns alltså andra orsaker än naturlagar som kan förklara skolan. Den vanligaste och mest accepterade är helt enkelt en strukturell anpassning av samhället till en framväxande industri. Ett industrisamhälle ställer andra krav på medborgarna än vad ett jordbrukssamhälle gör. Skolans organisation kan snarast ses som svaret på ett behov än som någon helt autonom och samhällsnyttig uppfinning.
Idag lever vi i ett samhälle som har mycket små likheter med det som härskade under 1800-talet. Förutsättningar och behov har ändrats radikalt, på snart sagt alla områden. Även i ett globalt perspektiv är mycket lite sig likt jämfört med 100 eller 200 år sedan. Utom möjligen på ett område, och det är skolan.
Detta är inte detsamma som att inget hänt i skolans värld, tvärtom har väldigt mycket hänt. Det som är unikt är dock att det mesta som hänt ryms inom en struktur som till stora delar ser likadan ut. Klivet från skrivtavlor till iPads är stort, men är det mentala klivet bakom lika stort? Från griffeltavla till smarboard, från kulram till räknedatorer, från högläsning till podcast osv. I väldigt stor utsträckning är det kostymen som ändrats, själva skelettet ser oftast likadant ut; separerade ämnen där de teoretiska kärnämnena anses finare och nyttigare, tidsmoduler på bestämt antal minuter och med helt olika fokus som avlöser varandra under dagen, en kunnigare person som med stöd av statiska läromedel går igenom på förhand givna områden och sakfakta, åldersindelade grupper som oavsett mognad, intresse eller andra förutsättningar jämförs med varandra samt e idé om att lärandet alltid är effektivast mellan kl 08 och 15, måndagar till fredag, året runt utom några månader på sommaren och ett par veckor runt årsskiftet.
När strukturen i grund och botten ser likadan ut år efter år, generation efter generation, då är utrymmet för nyfikenhet, upptäcktsfärder och innovationer högst begränsat. När strukturer sett likadana ut i århundraden är det inte konstigt ifall vi möter dessa med böjda huvuden och erkänner dem inte bara som ömöjliga att utmana, utan att det rent av är direkt opassande att alls ifrågasätta dem. Försök till nytänkande möts med skepsis och kanske till och med förakt. Och i de fall nytänkande faktiskt ändå prövas praktiskt skall dess effekter mätas enligt traditionen, med det föga överraskande resultatet att deras utfall kan skilja sig från det ”normala” varvid alltihop med lätthet kan avfärdas. Det är som om vi hade bytt ut timmersågar mot motorsågar och sedan avfärdat motorsågarna på grund av de enorma svårigheterna för två man att fälla träd med dem genom att dra dem fram och tillbaka över trädstammen.
Så varför skola? Även om det historiskt funnits anledningar är jag inte säker på dem idag. I alla fall inte skola så som den ser ut idag. Däremot tror jag att det är önskvärt med någon form av sanktionerat, uppmuntrat och handlett lärande, det kanske till och med är nödvändigt. Men om det då skall kallas skola är jag inte alls säker på.
Inlägget publicerades först på Jonaz Björks blogg.
